öluffen

Hej allihopa!
Igen har det gått en tid sen jag uppdaterade, det händer liksom så mycket hela tiden och sen när man äntligen kommer sig in efter jobbet så e man så trött att man inte orkar skriva något här.
Jag ska iallafall berätta vad som hände för en vecka sen när jag var och studerade alla de små öarna med Suvi.
Det började som en helt vanlig morgon, steg upp, åkte iväg med förbeställd taxi till flygplatsen, checkade in baggaget och gick in i väntehallen. Där åt vi frukost från diverse olika ställen, det är en fin flygplats här i Phuket tycker jag. Mjuk matta på golvet, massa små shoppar och kiosker, så man hittar ngt för alla. Nåväl, så var det dags att boarda planet och sätta sig. Suvi och jag hade inte fått platser bredvid varann så jag fick sitta bredvid en lite äldre dam som det sen visade sig att hade bott på Koh Samui i 8 HELA år nu. Hon berättade lite om att det varit så dåligt väder nu men att det oftast är det den här tiden på året där. Det visade sig dock vara VÄLDIGT mycket sämre väder än vi ngnsin hade kunnat ana.
När vi flugit i ca 45 min säger kaptenen att vi kommer behöva hoovra en stund över samui eftersom det är så kraftigt skyfall att vi måste vänta och se hur läget är. JEjj, nu smög sig ändå en liten rädsla över mig. Det har ju tidigare skett en olycka vid regn (om jag inte minns fel) vid samui airport, när flygplanet inte fick stannat och rammade typ kontrolltornet. Medan detta scenario spelade upp sig i mitt huvud så började vi sakta påbörja landningen. Som gick helt perfekt, regnet höll upp precis när vi landade. Men det började småningom regna igen samma dag..
Vi tog oss ut från flygplatsen med vårt lite lätt fuktiga baggage och letade upp vår agent som skulle ha en taxi emot oss på flygplatsen. Vi hittade också honom och han var en trevlig typ som jobbat i över 15 år på Samui. Han kom egentligen från början från fastlandet men nu bodda han på ön, han tyckte det var lugnare och roligare att jobba här än i Phuket. Vi fick skjuts till Lomprayha piren som skulle ta oss vidare till ön Koh Tao. Under tiden vi väntade trodde vi ”blonda som vi e” att vi blev blöta eftersom det regnade när vi stod i kön och skulle gå ombord på båten.. men om vi skulle vetat! Båtfärden skulle ta ca 1 timme och 45 min med en stor katamaran båt. Vi passerade Koh Pagnang på vägen och när vi åkt i ca 1 timme och 45 min så börjar det mörkan eller ett konstigt dis drar över havet. Man ser knappt en meter fram och det börjar SPÖREGNA. Jag har aldrig sett så mycket vatten. Tack Gode Gud så böljade det inte så mycket så man kunde vara lite lugn iaf. Det tar längre och längre innan man börjar ens skymta land.. Här snurrade också en massa tankar genom huvudet. Men om vi skulle vetat vad som komma skulle såå, jaa så var inte båtresan det värsta. Haha.
När vi väl kommer iland så SPÖREGNAR det, det kändes som ngn hällde en hink med vatten över en.. eller åtminstone 100 hinkar med vatten på en och samma gång. Här snackar vi ordentligt regn alltså :P Vi springer på bryggan för att ta oss in under taket och in i byggnaden. Vad vi inte såg när vi sprang var att det flödade vatten på gatorna i stan och rakt ut ner i vattnet. Så när vi kommer ut på andra sidan av båtbyggnaden ser vi vatten upp till knäna på gatan. Vi skrattar lite och funderar över vad vi skall ta oss till. ”Var det ngn som skulle hämta upp oss eller?”. Vi besluter oss för att ta en taxi, eftersom det stod typ 50 taxi chaufförer och erbjöd sina tjänster. Vi gick ut i gatan och här tappar jag min första flipflop. Jag bestämmer mej för att inte ta upp den eftersom marken/gatan kändes alldeles geggig å vattnet var inte speciellt vackert. Jag vill inte få mera sjukdomar, virus eller annat dylikt från detta landet.. tänkte jag. När vi kommer ut till gatan som sluttar ner mot havet ser vi vatten som bokstavligen FORSAR neråt. Vi måste alltså korsa denna gata för att komma dit var taxibilarna står (kan tilläggas redan här att de hade superbra pick up lasbilar som taxin här, så inget att oroa sig över pappa) :) . Jag börjar sakta röra mig in mot mitten av gatan och känner bara hur det strömmar och drar i mina fötter.. Suvi ser att jag behöver hjälp och erbjuder sin hand, så tar vi oss tillsammans över gatan. Shit vilken upplevelse alltså. SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING kan jag endast beskriva det som. När vi nästan är över så känner jag hur min sista sko viker undan mej och jag väljer att slå bort den. Jag är nu alltså skolös och det flödar vatten och kokosnötter runt mina fötter. Såklart slår en kokosnöt i min ena fot som blir lite blå, men den e okej nu. Här började jag även fundera varför jag utsätter mig för sådant här, åker bort långt från familjen till en värld där vatten forsar helt knasigt mycket och utsätter mig själv för fara. För att det är en hemskt bra upplevelse egentligen, hemskt men bra att veta hur det känns..
Över på andra sidan gatan får vi vänta en stund på att våran chaufför hämtar sin bil. När vi står där under taket, genomblöta, kalla, lätt chockade.. så börjar vi äntligen skratta. Känslan var helt otrolig, det var så hemskt att se detta kaos men ändå så reagerade vi genom att skratta. Vi kom fram till att det var bättre än att gråta iaf. Vår taxi kom och vi hoppade in för att börja bege oss till det hotell som vi skulle bo på. Vi börjar köra runt men fastnar sedan på vägen för att vattnet är för högt att köra i. En gubbe gick mitt på gatan och vattnet gick han till midjan så det var helt okej att vi vände om tyckte vi. Vi sökte oss istället till ett annat hotell för att söka skydd och värma upp oss och torka våra kläder. Under tiden hade vi hela tiden kontakt med vår chef som började bli riktigt orolig för oss, men vi fick alltid hjälp av dem, så vi kände oss aldrig ensamma där ute på ön vilket var mycket skönt att känna! Väl inne på hotellet får vi ett fint rum, sätter på acn på varmt och börjar riva ur vår packning. Jag kan säga att rummet såg inte fint ut efter att vårt baggage formligen exploderat ut över rummet. Det luktade inte heller speciellt gott. Vi vilade oss ngn timme, åt lite mat på hotellet och sedan var det dags att åka iväg för att kolla på hotellen vi hade på ön, eftersom detta var vårt mål under resan. Tack gode gud hade det slutat regna vid femtiden så gatorna började torka upp, MEN så händer det.. elavbrott! Ingen ficklampa fanns på rummet, ingen svarar på telefon eller i receptionen. Vi var utelämnade.. vi hade nämligen inte sett till så många gäster under dagen på hotellet heller så vi misstänkte att vi var ensamma på hotellet, vilket ledde till en massa funderingar om chainsawmassacres med mera. Suvi höll på att klä på sig precis när det blev mörkt och hon sprang runt som en tokig med en klädhängare i handen och till slut valde vi oss att lägga oss i den stora sängen för att invänta ljuset igen, å visst, det kom tillbax efter 15 min! Efter det här kunde vi konstatera att det var bra att det var vi två som var här och inte några svag själade människor, för vilka prövningar vi fick utstå den dagen! Håhåjajajaaa! Vi ringde vår fina taxichaufför vi åkt med tidigare på dagen och han hjälpte oss till hotellen under kvällen för att vi skulle kunna inspektera dom. Mission accomplished på Koh Tao!
Efter detta satte vi oss på en liten restaurang för att käka lite och jag åt en himmelskt god sallad och S åt en god pasta. Här funderade vi även över vad som hänt under dagen och hur trötta vi var vid det här laget. Så vi bestämde oss för att gå å lägga oss så snabbt som möjligt för att orka med morgondagen när vi skulle åka till Koh pagnang och Samui.
Morgondagen kom och det var onsdag, dags för Koh Pangang och Samui. Först ut Koh pangang och vårt enda hotell som visade sig ligga litte svåråtkomligt med bil för tillfället. Vi fick ordna en fyrhjulsdriven bil som skulle klara att köra i lervälling. Vi var lite skeptisk till detta men shit vad bra folk är att köra här i Thailand! Vi var så säkra under hela färden, även fast det var en gammal toyota! FANTASTISKT! Vi spenderade inte lång tid på denna ö eftersom det inte fanns så mycket mera att se än hotellet och en massa sönderslagna ungdomar som deltagit i fullmoon festivaler. Haha! Dags för att åka tillbax till färjan som tar oss till Samui. Resan tog endast 15 min och vi var iland på samma ö var vi startat ett dygn tidigare.
Här hade vi igen vår agent emot oss som hjälpte oss med taxi till hotellet som vi skulle bo två nätter på. Fantastiskt fint hotellområde, jag e så lycklig över att få se dessa platser och hotell. Kvällen spenderades först i duschen, sen slängde vi in alla våra kläder för tvättning på hotellets tvättservice (eftersom de var fortfarande dyngsura och luktade bajs!) sen nappade vi en stund och när vi vaknade bestämde vi oss för att beställa room service. Och HALLELUJA vilken god pizza det var som kom till dörren med en väldigt söt thai pojke till och med! Pizzan smakade som hembakt pizza och var supergod med mozzarella, oliver, champinjoner och en massa annat. Detta åt vi gladeligen upp i våra sängar medans vi kollade på en romantisk komedi på tv, fantastisk kväll. Efter detta bestämde vi oss ändå för att gå ut en sväng och kolla längs gatan eftersom vi tydligen bodde på ”mini bangla”. Men det blev en snabb sväng, vi visste att vi hade en lång dag igen nästa dag.
På Torsdagen var det dags för en ötur med den lokala guiden. Här fick vi se de olika delarna av ön och vad det fanns för attraktioner. Vi såg vattenfall, vi träffade baby apan George, träffade elefanter, en mumifierad munk, en lokal marknad med de mest konstiga lukter jag nånsin känt, stenar som var formade som ”grandma and grandpa” skall försöka hitta bild på internet åt er). Haha. Det var en fantastisk dag och solen sken. Vi hann till och med slappa lite vid hotellets pool som var väldigt skönt. Vi gick på stranden en sväng innan kvällsmiddan och Suvi förälskade sig i ön, ”nu snabbt hem å gifta sig och sen hit på honeymoon” som hon sa! Kvällen avslutade vi på The Cliff med italiensk bruschetta, pasta med lax och rödvin. Solnedgången var superbt fin! En fin resa med många nya erfarenheter och ny information om en redan omtyckt ögrupp.
På fredagen var det dags för ca 10 hotellbesök mellan 10.00-16.00 och efter detta var man väldigt yr i huvudet av alla fina och mindre fina hotell som vi checka in och inspekterat. Skönt var det att vi under hela dagen hade en chaufför som hjälpte oss hitta alla hotell så att vi kunde fokusera på att inspektera hotellen och omgivningen. Med inspektion så menar jag att vi inspekterade alla våra typer av hotellrum, tog foton, uppdaterade hotellinfo (poolhanddukar, internet, shoppar, atm:s mm), detta är vanligen detta som kunder frågar innan de anländer ner hit.
ÄNTLIGEN var det dags för hemfärd. Det kändes som hjärnan skulle sprängas efter denna dag och man var psykiskt slut. Vi käkade lite lunch/middag på flygplatsområdet, vilket är världens finaste område btw. Det är som en lite gågata med små shoppar på sidorna och det är sååå mysigt. Flyget hem gick superfint, vi flög upp i solnedgången och landade ca 45 min senare efter lite turbulens vid landningen (det är alltid lite turbulens när man skalla landa i Phuket, undrar varför?). Väskorna kom och det var dags att hitta en taxi, vilket är simpelt härnere eftersom det finns typ tusen taxin utanför flygplatsen. Taxiresan blev dock lite spännanden, den tog ca 1 timme att komma hem men det var lugnt, vu hade bra musik i bilen, tack vare vår chaufför. Denna chaufför var dock lite VÄÄL säker på att han var en bra chaufför, han körde typ skit snabbt på vissa ställen och fick nitbromsa x antal gånger. MEN vi kom fram iallafall och han var hygglig att be om ursäkt för sina nitbromsningar. Gotta Love the Thai people sometimes 
Väl hemma blev man väl mottagen på kontoret av kollegorna och fick meddelande om att det var fest på gång och att det inte gick att tacka nej så det var bara att svida om och ge sig ut i natten. Det var en av de roligaste kvällarna på Bangla med chefen och kollegorna. Jag gillar verkligen med kollegor här! <3
Så det var den resan. Sorry att det blev lite långt men jag blev så ivrig nu när jag en gång började skriva. Haha.
Hoppas allt är bra med er och att ni har det mysigt med pre julfirandet! Här finns inte speciellt mycket julfiilis. Vi har dock fått reda på att vi kommer att få käka en ordentlig julmiddag på julafton med hela gänget plus några till från de andra resebolagen här i området. Så det blir roligt, ser såå framemot skinka, senap och rödbetssallad!
Dessutom börjar våra klänningar vara färdiga och jag skall ta ett foto av den så fort den är färdig. Den kommer att bli riktigt snygg, men lite speciell. Men jag ville ha det också eftersom detta är kanske enda gången man gör någonting sådant här, liksom stilen på den iallafall. Men foto kommer snart..
Nu får det vara allt för denna gång. Sköt om er! Jag älskar er! Å God Jul för allt i världen!

Puss!
-sofia